1 DÖPNINGEN Men vem är denna Judith Salomé? Hennes historia började i Paris, i stadsdelen Pont Notre Dame, den 15 maj 1643, samma dag som hon döptes. Hon var dotter till en porträtt- och stillebenmålare vid namn Jacques. Redan i mycket tidig ålder visade hon tydliga konstnärliga anlag. Hennes far, som var knuten till brödraskapet i Saint Germain des Prés, där det fanns många konstnärer från det gamla Nederländerna, lärde henne vissa rudiment, och sedan kanske stillebenmålaren och konsthandlaren Pieter van Meyel, som Marie Granier, Judiths mor, gifte sig med för andra gången. 2. VERKSTADEN Judith var en produktiv konstnär från mycket tidig ålder, vars arbete, kanske tack vare svärfaderns affärer, uppskattades, eftersom vi vet att Karl I av England förvärvade fem av hennes verk. De flesta av hennes signerade målningar härrör från perioden 1662-1675, som verkar ha varit den mest produktiva, även om hennes verksamhet fortsatte åtminstone fram till 1685. År 1665 öppnade hon sin ateljé för andra kvinnor som ville studera måleri. Detta var ganska ovanligt vid den här tiden. Det sägs att många män kom till hennes ateljé för att med egna ögon beundra Judiths legendariska skönhet. Denna ihållande och framgångsrika verksamhet ledde till att hon 1673 utnämndes till kungens målare, en position som garanterade henne en viss ekonomisk trygghet. 3 ÖDESTINET År 1678 gifte sig Judith med den protestantiske konsthandlaren Philippe Talmière de Sancy, med vilken hon fick två barn. Men mörka dagar väntade för anhängarna av den "så kallade reformerta religionen", som den kallades på den tiden. År 1685 återkallade Ludvig XIV Nantes edikt, vilket innebar att de inte hade något annat val än att konvertera eller gå i exil. År 1686 fängslades Louises make och ett av hennes barn tvingades att avsäga sig sin tro, medan de andra två flydde till London. Judith Salomé, som efter makens död hade hunnit bli 42 år gammal, råkade ut för stora ekonomiska svårigheter. Hon var tvungen att konvertera till katolicismen för att undkomma förföljelsen av protestanter och för att undvika att få sina kvarvarande ägodelar konfiskerade.